Så där helt oväntat (för det egentliga målet var inte hemma än) fick jag besök av syster och fina Noah.

Noah undersöker dockan och mitt köksgolv.

 Min underbaraaaa Noah. Finns ingen som luktar så gott. 

Lite blandade bilder från det korta besöket.

Lillgossen min introduserar sen Noah in i dömningens värld och Noah får med sig ett gult och ett rött kort. 

Se, se här vad jag sytt. En liten babytunika (stl 70)

Nu ska jag fortsätta med fler men i annat tyg. Kom snart tillbaka och se resultatet.

Min outfit idag:

I alla fall till att börja med så här på lördagmorgon/f.m.

Nu ska jag kreativa till mig och störta in i syrummet. Så som jag längtat hela veckan. 

Konstigt förresten att man kan längta efter annat när man trivs.

Jag vann!

Yes!

Storgossen stannade över natten och vid frukosten sa han:

          Asså, vad håller du på med om nätterna Jonte? Du snarkar först högt som en padda, sen blir du tyst och skriker åt    mamma att hon ska sluta... 

ME LIKE   =)

Sen kommer lillgossen och säger:

          Så är det ofta, men ännu värre är det när det är knäppttyst i deras sovrum och sen kommer vrålet: Sluta snarka Fiaaaa! 

Min prins ställer sig genast i försvarställning, som en 5-åring:

          Nej, så är det inte alls det. Vad ni hittar på. Jag hör ju att hon snarkar. Det är klart det är hon. Jag vaknar ju. 

Och jag, jag bara ler.

Jag har vunnit, men frågan är om han kommer sluta skrika åt mig när han snarkar... ;)