Jag ska sortera, slänga, packa, lägga saker på sin plats... men jag är trött. Jag tänker, jag funderar. Hur ska jag få min vardag att gå ihop med allt jag vill göra?

Det gäller att prioritera. Men vad ska jag välja bort. När jag lämnade mamma idag slog det mig. Kan jag arbeta som en av mammas assistenter? Då har jag jobb och mamma på samma gång. MEN skulle jag klara det? Ska jag välja ett butiksarbete och försöka få arbeta på obekväm arbetstid så jag har fler lediga timmar över till allt jag vill göra?

Det dåliga samvetet gör sig hörd i maggropen varje gång jag lämnar mamma. Skulle det dåliga samvetet försvinna om jag arbetade som ass. hos henne? Skulle mitt dåliga samvete förvinna om jag visste att hon fick två korta besök per dag? Skulle det gå att ordna? Jag menar om jag slutar rida på måndagar så skulle jag praktiskt kunna hälsa på mor 6 dagar i veckan fram till sommarlovet, sen varje dag. Finns det möjlighet för andra att dela upp sig och hälsa på henne också, så det blir ett besök av mig per dag och ett av andra per dag?

Jag frågar och svarar nej det är inte möjligt. Mitt dåliga samvete skulle nog förbli. Men varför? Detta dåliga samvete? denna magont? Handlar allt om min egen bekräftelse - mitt eget ego?

Har inte alls tänkt så tidigare, men vi är ju oss själva kärast och någon sa/skrev något som fick mig att tänka på BEKRÄFTELSE. Kanske fick jag inte den bekräftelse jag behövde som barn och därför söker jag den nu i all desperation innan det är för sent. Vi vill ju alla bli älskad för den man är av sin mor.

När jag var litet var jag nog rätt besvärlig. Jag var ofta hos en av mina kusiner på lov och helger. Jag minns så väl att jag fick en fin liten bok att skriva dikter i av min kusins föräldrar. Jag skrev en dikt och fick så fint beröm att jag genast skrev en till. När jag visade min nya dikt för kusinens föräldrar fick jag veta att jag var för mycket, att det inte var så man gjorde, att det ska ta tid mellan dikterna annars blir de inge bra. Jag blev ledsen. Jag ville ju bara vara bra. Vad tror ni sagts om mig när jag bara var 17 år när jag blev gravid och valde att behålla barnet... När jag fick spela huvudrollen (Julia) i Romeå & Julia så ifrågasatte min kusins mamma varför jag fick huvudrollen - det fanns ju andra som skulle ha gjort den rollen bättre. När jag började tjuvröka och festa på gymnasiet fick jag också veta att det var ju så typiskt bondtjejer att låtsas vara äldre än vad de är. Och så har det faktiskt varit... vad jag än gjorde eller inte så fick både mor och jag veta att jag var inte bra. 

Och när jag fick höra sånt, vad fick då min mamma höra om mig?

Jag var inte så bra. Jag kan inte backa bandet och göra det ogjort men jag kan försöka finnas för mamma och visa henne att jag älskar henne trots att jag inte är så bra och kanske gottgöra att jag inte var så bra som barn och tonåring. På något sätt ställa allt till rätta - bevisa att jag visst är lite bra trots allt. Kanske, kanske kan vår tid tillsammans ge mig en bekräftelse på att jag är lite bra.

Jag vet inte, men så kan det ju vara. Att jag vill visa mamma och mig och alla hennes nära att jag är faktiskt lite bra och det vill jag få bekräftat... eller så får man kanske inte uttrycka sig, men kan det inte vara så, även om man inte få uttrycka det så?

 

Kristina

6 maj 2012 17:07

Vet du jag tror din mamma tycker du är bra och gjort det länge. Även när det du gjorde "inte var bra" så älskade hon dig och jag tror hon var stolt över att du behöll barnet, att du så ung du var ändå tog ett ansvar. Jag tror hon älskat dig hela tiden, över och under allt som skett. Och jag tror att du älskat henne hela tiden. Tonåren är en besvärlig tid då man ska bryta sig loss och hitta sitt eget jag o det är inte alltid så lätt , mkt kan bli fel , men finns kärlek o förlåtelse brukar det ordna upp sig. Jag tror du är bekräftad av din mamma nu oxå.tex i går då du fick en lång stund med henne. Bekräftelse ligger inte så mkt i det man gör som i det man är. Du är en god dotter, du bryr dig på de sätt du kan, av vad jag kan läsa här.Jag tror på insidan, på orden, kramen, värmen man ger. Sen om alla inte ser det så är det viktiga att du vet vad du gjort och gör nu för henne, det är din bekräftelse, inte andras tyckanden om dig. Du är viktig för du är du, och du är värdefull som den du är och du är viktig för din mamma. Blev det här ett klokt svar som du förstår? När ajg ser din kärlek och omtanke om din mamma kände jag att jag ska skriva ett brev till min fina mamma och tacka henne nu. Jag har skrivit avskedsbrev till mina barn o min man som ligger i datorn ifall det värsta skulle hända och gjort det medan jag är klar i huvudet, men jag har inte skrivit till mamma och systrar o det har du inspirerat mig till att göra det. Dina funderingar att vara assistent till din mamma tål att funderas på. Det är inte lätt vara assistent till anhöriga, fundera på vad som ger mer, var du mest kan visa din kärlek och omsorg och hur mkt du orkar bära.Du vet inte hur lång tid din mammma har kvar, är det ngt du vill jobba med länge och om du inte skulle orka med det skulle det kännas som ett misslyckande? Eftersom jag själv är beroende av assistent så vet jag att det inte är lätta beslut. Jag ahr valt att inte ah min man som ordinarie assistent för att inte hamn i beroende ställning utan han är min man. Kanske det räcker för dig att vara dotter? Hoppas du inte tycker jag lägger mig i, jag bara vädrar mina tankar i ett långt inlägg av omtanke till dig för att jag gillar dig. Take it or leave it! Stor kram till dig och var rädd om dig kram

http://ruach.blogg.se

Ann-Sofi Forsman

6 maj 2012 17:30

Fina Kristina, Jag förstår ditt kloka svar och det var mycket fin skrivet. Jag vet inte om det är bekräftelsen. Jag tänkte om jag försöker få mina outtalade tankar till ord så kanske jag förstår... Svaren kan vara många eller bara så enkelt att vi har olika behov och är olika, sörger och bearbetar olika. Den som inte uttrycker sig i en blogg eller är lika mycket hos mor behöver inte ha det mindre jobbigt - eller så var det just en person som gått vidare eller förtränger som väckte tanken om bekräftelsen hos mig, för att själv försvara sitt dåliga samvete... vad vet jag ;)

Jag vet att mamma älskade mig och älskar mig men jag önskar att några av hennes närmaste inte sa till henne att jag "inte var så bra". Det kan inte ha kännts så bra för lilla mor.

Du är en magiskt stark person Kristina som redan skrivet avskedsbrev. Jag önskar att jag också gör det. Man vet aldrig när ens lott dras.

Vad härligt att jag kan inspirera dig mitt allt. Tack fina Kristina.

 

Erika

6 maj 2012 17:40

Du är en helt underbar person! Förstår inte ens varför någon kan påstå något annat. Du är en förebild, har alltid varit det för mig. Tycker du är stark som har klarat allt genom åren och som blev mamma så tidigt och fick helt underbara barn. Vill bara säga till dig att du duger precis som du är och ingen ska säga något annat. Din mamma älskar dig väldigt mycket. Säger som ovan, fundera ordentligt över arbetet som personlig ass. Det är påfrestande att vårda en nära anhörig. Du behövs där i allafall och det är viktigt att ni i familjen inte får dra den "bördan" för ni behöver energi för att orka med och fortsätta lysa upp hennes liv. Massor av kramar från kusin E.

http://lillaica.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag, då har man varit hemma från jobbet två dagar och inte orkat annat än att vila, dusch, sova, suttit framför dator och då också bytt bloggportal tillbaka till Blogger.   Jag har inte hunnit flytta alla inlägg, men jag gör det eftersom jag hinn...

Jag var med och tävlade om att bli veckans blogg HÄR och det gick ju vägen :)     Kul, kul, för annars är det inget vidare att vara sjuk. Magen har också fått sig en sväng för självklart räckte det inte med enbart feber, huvudvärk och halsont. ...

mamma är du ledsen varför ler du ej vill du jag ska måla någonting åt dig många vackra färger har jag ännu kvar gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra   jag ska måla hela världen lilla mamma full av solsken varje dag att det regnar och...

Fick precis ett mejl från Bubbelroom. Detta är så snyggt! Kolla själv:       Kjolen blev min favorit. ...

Dagens outfit: TÄCKE, KUDDE & FILT i soffa/säng/soffa. Jag låtsas att mina täcken & kuddar är så här vita och fina:   men sova ska väl vara läkande. ...