Lördag och all tid i världen, trodde jag ja :)

Skjutsade, vid 12.30-tiden, minsta guldgossen till en fotbollsmatch han skulle döma och i min tankeplanering skulle jag ha hunnit vara kreativ till massor i syrummet fram till dess - men icke! Jag hade bara satt på värmen och tittat på något symönster - vart tog all tid vägen???

Svängde förbi Sibyllas och köpte lite mat till mig och styvfar innan jag var framme på Geratriken och mamma. Oj, vad mycket folk det nu var här - ja på avdelningen alltså. 

På mammas rum fanns min styvfar, min allra käraste syster och hennes son - vackraste, sötaste Noah och en assistent. Mamma låg i sängen och var ledsen och inte så kontaktbar. När någon av oss närmade sig henne och försökte få kontakt blev hon spänd och började skaka och nästan få ett utbrott som igår. Vi fick stå någon meter ifrån och bara vara lugna och tysta. 

När allra käraste syster lämnade mamma berättade assistenten att lilla mor hade varit lugn - att hon inte varit så här hela dagen. Världens snyggaste Noah hade varit på hennes mage i sängen och jollrat och försökt få tag på sin mormors näsa. Lilla mor hade varit lugn och harmonisk och själv lagt ner sina spända ben så Noah skulle ha det bekvämt.

          Åh, vad jag önskar att jag var där då. Det hade varit ett fint och underbart minne.

Jag är glad att min syster fick se, känna och uppleva det som måste ha varit alldeles magiskt. 

Mamma skulle sen på toa och jag och min styvfar väntade i allrummet utanför medan en från personalen och assistenten skulle hjälpa henne - då hörde vi hur utbrottet och raseriet kom. Samtidigt lyckades en av de andra patienterna ta sig in till mammas rum. Jag gick genast dit för att visa henne ut från mammas rum MEN fick en handflata rakt över kinden. 

Det blev inget toalettbesök för mamma, vi får vänta tills hon lugnat sig. Styvfar undrar om hon fått i sig alla mediciner då mammsen är ovanligt orolig idag. Vi väntar och väntar, väntar ännu mer och snart måste jag gå och jag frågar om det är okej att säga hej då. Det är okej, så jag närmar mig mamma och böjer mig ner så vi hamnar på samma nivå. Hon gör ett ljud som påminner om tomten och jag Hoar och säger att jag är tomten. Hon ler stort och jag frågar om hon varit snäll. Hon nickar ivrigt och får fram ett klart och tydligt JA så skrattar hon så glatt. Men det är inte riktigt mamma som skrattar, det känns konstigt, det är ju mamma men min känsla... jag vet inte hur jag ska förklara. Vet inte själv om jag inbillar mig eller om det bara var en känsla...

Jag får min kram och jag pussar henne på kinden och säger att jag älskar hennes kramar och att vi ses imorgon.

 

Lena

21 april 2012 20:10

Hamnar på din sida och berörs. Vad märkligt livet är. Lena

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 

Erika

21 april 2012 20:20

Massor av kramar till er fina kusin!! Tänker på er varje dag.

http://lillaica.blogg.se

 

Kristina

21 april 2012 21:14

Berörd igen. Glad att du delar med dig, det är inte alltid lätt. Kramar

http://ruach.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag, då har man varit hemma från jobbet två dagar och inte orkat annat än att vila, dusch, sova, suttit framför dator och då också bytt bloggportal tillbaka till Blogger.   Jag har inte hunnit flytta alla inlägg, men jag gör det eftersom jag hinn...

Jag var med och tävlade om att bli veckans blogg HÄR och det gick ju vägen :)     Kul, kul, för annars är det inget vidare att vara sjuk. Magen har också fått sig en sväng för självklart räckte det inte med enbart feber, huvudvärk och halsont. ...

mamma är du ledsen varför ler du ej vill du jag ska måla någonting åt dig många vackra färger har jag ännu kvar gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra   jag ska måla hela världen lilla mamma full av solsken varje dag att det regnar och...

Fick precis ett mejl från Bubbelroom. Detta är så snyggt! Kolla själv:       Kjolen blev min favorit. ...

Dagens outfit: TÄCKE, KUDDE & FILT i soffa/säng/soffa. Jag låtsas att mina täcken & kuddar är så här vita och fina:   men sova ska väl vara läkande. ...