En natt fick gå innan jag försöker hitta orden. 

Allt bör inte sägas, allt bör inte formuleras - även om det kan hjälpa någon annan, även om det kan ge stöd åt någon annan som befinner sig i liknande situation osv.

Det kan kränka. Det kan såra. Det kan förstöra relationer - och mammas sjukdom är mångt och mycket en anhörighetssjukdom så ibland får det räcka. TROTS att det är mamma som är sjuk och inte jag, inte, du, inte vi som står brevid så säger man en anhörighetssjukdom. Det är mamma som tappat sin motorik, det är mamma som sakta med säkert tappar allt. Att inte kunna göra sig förstådd, att inte kunna äta själv, att inte kunna tvätta sig själv, vårda sig själv, klä sig, formulera sig, greppa en hand MEN förstå det gör hon. Hon vet. Är det konstigt att hon då blir arg, ledsen och helt... helt vansinnig? Jag tycker inte det - men kan inget göra. Inget annat än att finnas till, vara nära och försöka locka fram en glädje mitt i allt. 

Mamma var arg igår. Hon var ledsen och frustrerad och hon har i sin ilska skadat sin hand. Den är blå och röd och svullen. Det blir nog röntgen inom kort. Men kramar gillar hon och vi kramar henne när vi kan.

Jag kommer så mycket väl ihåg att mamma sa, när hon var frisk som du och jag, att snälla ge mig en spruta så jag somnar in för alltid om jag blir så sjuk att jag ligger som ett kollo. Mamma är inget kollo. Mamma är medveten och frustrerad, arg och ledsen och någon spruta så hon somnar in för alltid vill hon inte ha och jag vill inte heller det och så vitt jag vet ingen annan heller som står på sidan om mamma. Så länge det finns liv finns det hopp. Jag hör mina vänner och jag hör andra säga: För guds skull se till att jag får dö om jag blir så där - om jag inte kan ta hand om mig själv, sätt mig på hem eller vad f-n som helst. Detta är inget värdigt liv. Ta bort mig. Jag vill inte vara en belastning för någon annan.

Jag kan nog också ha sagt något liknande MEN det tar jag tillbaka. Så länge det finns liv finns det hopp. Så länge hjärtat tickar finns det liv. Och detta trots allt jag vet, allt jag ser, allt jag känner. MEN jag skulle be om en drog som gör mig glad, som tar bort mitt medvetande om den förnedring som sker när jag nästan inget kan göra själv, när andra ska ta hand om min hygien och mata mig. En drog som gör att mina vänner, nära och kära vill hälsa på mig ofta och att de glädjs åt att min sista tid är kul trots allt nedbrytning, som själv också får en kick och mår bra av att hälsa på mig. Att jag inte är en belastning. Att när hoppet släcks kan ni minnas även den sista tiden: Hon var i alla fall glad och hade ingen ångest och vi hade det trevligt. 

Det händer så mycket i världen och vem vet, forskningen går framåt och under kan ju ske. Så länge det finns liv finns det hopp.

 

Erika

15 april 2012 10:07

Det är enormt viktigt att man kan prata om det när en sån tragisk sjukdom drabbar familjen. Tycker det är bra att man ventilerar, i text eller att man pratar med andra om det. Viktigt för att klara av det som anhörig. För det är en anhörigsjukdom, plus att ni känner er mamma så väl, vet att hon vill och ser att hon förstår allt, men kan inte förmedla sig. Varma kramar!

 

Ammi

15 april 2012 12:13

Många gånger är det skönt att få skriva av sej sin frustation...
Stor styrkekram till dej <3

http://ammisen.blogg.se

 

Lina

15 april 2012 12:34

Min kompis hus håller på att möggla & ruttna så därför är hon med på en tävling där man kan få sitt hem målat. Och man röstar på tävlingen, och det skulle betyda jätte mycket om du röstade på henne här:http://tavla.beckers.se/gallery/solo/id/60 ♥

Säg till på bloggen när du har röstat så att jag som ett stort T A C K kan ge dig en fet länk!!!!!

http://LinaSmith.blogg.se

Ann-Sofi Forsman

15 april 2012 18:20

Nu har jag röstat och kommenterat din blogg om detta. All lycka till dig

 

Kristina

15 april 2012 21:19

Du är duktig på ord och att fylla dom med innehåll. Mycket tänkvärt. Mycket som kräver eftertanke och som oxå säger att man kan ändra sig under livets gång. Fortsätter att tänka på dig och din mamma och att ni får kvalitet i det som är nu,Mycket värme och kärlek till dig kram

http://ruach.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag, då har man varit hemma från jobbet två dagar och inte orkat annat än att vila, dusch, sova, suttit framför dator och då också bytt bloggportal tillbaka till Blogger.   Jag har inte hunnit flytta alla inlägg, men jag gör det eftersom jag hinn...

Jag var med och tävlade om att bli veckans blogg HÄR och det gick ju vägen :)     Kul, kul, för annars är det inget vidare att vara sjuk. Magen har också fått sig en sväng för självklart räckte det inte med enbart feber, huvudvärk och halsont. ...

mamma är du ledsen varför ler du ej vill du jag ska måla någonting åt dig många vackra färger har jag ännu kvar gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra   jag ska måla hela världen lilla mamma full av solsken varje dag att det regnar och...

Fick precis ett mejl från Bubbelroom. Detta är så snyggt! Kolla själv:       Kjolen blev min favorit. ...

Dagens outfit: TÄCKE, KUDDE & FILT i soffa/säng/soffa. Jag låtsas att mina täcken & kuddar är så här vita och fina:   men sova ska väl vara läkande. ...