Så där helt oväntat (för det egentliga målet var inte hemma än) fick jag besök av syster och fina Noah.

Noah undersöker dockan och mitt köksgolv.

 Min underbaraaaa Noah. Finns ingen som luktar så gott. 

Lite blandade bilder från det korta besöket.

Lillgossen min introduserar sen Noah in i dömningens värld och Noah får med sig ett gult och ett rött kort. 

Se, se här vad jag sytt. En liten babytunika (stl 70)

Nu ska jag fortsätta med fler men i annat tyg. Kom snart tillbaka och se resultatet.

Min outfit idag:

I alla fall till att börja med så här på lördagmorgon/f.m.

Nu ska jag kreativa till mig och störta in i syrummet. Så som jag längtat hela veckan. 

Konstigt förresten att man kan längta efter annat när man trivs.

Jag vann!

Yes!

Storgossen stannade över natten och vid frukosten sa han:

          Asså, vad håller du på med om nätterna Jonte? Du snarkar först högt som en padda, sen blir du tyst och skriker åt    mamma att hon ska sluta... 

ME LIKE   =)

Sen kommer lillgossen och säger:

          Så är det ofta, men ännu värre är det när det är knäppttyst i deras sovrum och sen kommer vrålet: Sluta snarka Fiaaaa! 

Min prins ställer sig genast i försvarställning, som en 5-åring:

          Nej, så är det inte alls det. Vad ni hittar på. Jag hör ju att hon snarkar. Det är klart det är hon. Jag vaknar ju. 

Och jag, jag bara ler.

Jag har vunnit, men frågan är om han kommer sluta skrika åt mig när han snarkar... ;)

Idag fick grodan min puss och svich så stod min vackra prins där.  I´m in love!

Vi hade besök av mäklare idag. Det är massor som ska göras innan, lagfarter, försäkringar, besiktning, fotografering i rätt ljus och innan fotografering måste vi skura lite här och där och ta bort massa saker, så som prydnadsaker och annat smått. Varannan grej kan man ha som mått.

Nu blir det myspys med alla mina pojkar: Storgossen, lillgossen och prinsen. Och lilla Molly vår hundprinsessa ska också få vara med 

Jag har alltid varit obekväm med att säga nej och kom på mig själv idag vilket bra yrke det är att vara lärare.

Det är många nej.

Idag ville barnen ha disco så då sa jag nej, igår ville de hoppa hopprep hela idrotten så då fick jag säga nej igen. En annan dag ville de pyssla hela dagen - och det tog emot, men jag var tvungen att säga nej, Kan vi inte vara på glosor.eu hela engelskan i morrn = nej, Kan vi få spela mattespel en hel dag = nej, kan vi få sova över på skolan = nej Kan vi få ha rast på lektion och lektion på rasten = nej, kan inte alla få en egen dator (tänk vilket drömskola om jag kunde svara ja här, men det blev) = nej osv

Frågan jag nu ställer mig är varför jag (trts all denna träning) tycker det är jobbigt att säga nej? Jag far som katten runt het gröt och kommer med undanflykter och bortförklaringar och allt för att slippa säga nej...

Som vanligt inget märkvärdigt, men något för fröken att ha på.

Toppen gillar mycket, men tyvärr har jag inte riktigt hitta mig i den så jag har den inte sååå ofta.

Koftan från ICA Maxi (My wear), byxorna från min garderob (när jag inte minns var jag köpte, eller hittar märke) och toppen från Häggströms modehus i Lögdeå.