Ridlektion betyder inte alltid att man får rida. Det var teori och så var det förra veckan också.

Jag vet inte om jag är ensam om att tycka att om man har valt att ta ridlektioner och betalar för det så kan man faktiskt få teorin i läxa och få praktisera på lektionsstid. Varje minut kostar ju en del och varje lektion är ju dessuto så kort!

Här ser du Fabian. 

Nästa vecka ska lovade hon praktik. Idag var det filmvisning och filmen bekräftade det jag redan visste: ju mer jag rider och är i stallet dessto större respekt får jag till hästarna och dessto mer försiktig blir jag och mer rädd...

Nu riktar jag nosen mot syrummet. Jag håller på med några toppar som jag hoppas ska få ingå i morgondagens outfit. Så håll koll.

...vardagen.

...det låter kanske lite knasigt. Men det kan vara skönt att få massor av annat att tänka på, komma undan en och annan verklighet.

Vaknade med svullna ögonlock och huvudvärk. Tog mig ann att göra om ett mönster och göra lite justeringar på plagg jag sydde igår, innan jag gjorde toalett och redo för dagen. Först ut ett utvecklingssamtal, sen Ålidberget med barnen från Rundvik & Lögdeåskola, sen är det ju måndag. Det innebär ridlektion. Det ska bli en bra dag.

Tack snälla Kristina för din kommentar igår. Det är så sant, så sant. Jag ska inte vara rädd för tårarna. Jag ska våga känna efter mellan varven även om det är jobbigt så är det förhoppingsvis läkande ;)

Vill bara tala om för er som inte vet: Kristina är en helt unik människa med svår sjukdom som kämpar på otroligt alltid med ett leende och en glimt i ögat. Helt magisk och fantastik.

Lägg in ettan och dra iväg på måndag  

...och jag ska sova. Jag är trött, sorgsen, glad och lycklig på ett vis men så ledsen. Att se mamma så lycklig och nöjd i allt elände med denna konstiga form av alzeheimer gör mig både glad och ledsen på samma gång. Glad för jag vill inte att hennes sista tid i detta liv ska vara fylld av ångest. Ledsen för jag påminns om att det lilla hopp jag har om bättring snart inte alls finns minsta smula kvar av. Och det gör ont. Det gör förbannat jävla ont! Och jag vill lägga skulden på något - på någon.

Jag har gjort en egen kategori om mamma här i bloggen, men när jag bloggar från mobilen kan jag inte välja kategori - det hamnar under allmänt. Men jag redigerar det från datorn vid tillfälle.

Jag är trött, mina ögon torra trots att de fått vara så våta i e.m, så trött men jag kan inte somna. Måste blunda nu, måste sova, måste tillbaka till någon av mina andra verklighetar... Jag skrev ju det tidigare: för mig finns det mer än en verklighet.

God natt världen

När jag kom till mamma hade hon ont, men det var svårt för henne att få oss till att förstå det. Det kom ett: Måå 

till slut gissade vi rätt, men vad kan vi göra. Så blev det skifte för assistenter och mammas storasyster E kom och mamma fick tillslut tugga på en novalazid.

När skiftet var klart och storasyster E gått ville mamma ut på altan. Där var hon mycket nöjd över att storasyster E varit på besök och hon fick fram flera ord, men sen ville hon in för hon tyckte det blåste kallt. Väl inne pratade vi lite om ditt och datt och jag sa att jag träffat en gammal arbetskompis till henne som hälsade (det hade jag inte, inte nyligt i alla fall). Hon kom i håg och lyste upp och sa att hon ville hälsa på sitt gamla arbete på Ersboda och träffa alla kollegor hon hade där. Molly myste i hennes knä och mor myste av att Molly myste:

Så kom Felicia med Wisex version från högtalarna och mamma började sjunga och dansa på hennes vis. Sen avlöstes låtarna med Wisex efter varandra och mamma njöt av att sjunga och dansa och av all uppmärksamhet hon fick.

Tårar rullade sakta ner från mina ögon. Hon lyste, hon trivdes och det gjorde mig så lycklig.

Det är ju detta jag vill - att hennes sista tid blir hennes lyckligaste och när hon visar på sin lycka gråter jag.

Jag torkar tårarna, ingen har sett. Nu ska jag vara glad.

När jag sätter mig i bilen på väg hem igen kommer alla tårar... jag fattar inte hur jag är funtad! Jag blir så arg på mig själv. Jag puttar undan mina känslor och dyker in i syrummet och hinner sy en stund innan telefonen ringer. Det är mammas storasyter E. Hon undrar hur jag mår och jag tackar henne för att hon besöker min mamma så ofta - att hon finns kvar. När jag lägger på kommer än mer tårar. Jag kan inte hejda mig. Jag orkar inte. Varför bli ledsen när jag egentligen är tacksam över att systrarna E bryr sig och hjälper mamma till fina dagar. Och att hon sa att jag kan ringa henne om det är nåt. Det sa mammas lillasyster E också, när hon ringde mig tidigare. Det finns syskon som verkligen bryr sig så jag borde vara glad och inte våt i hela ansiktet av tårar.

Förlåt.

Jag skriver lite och tror att om jag får det svart på vitt så kan jag gå vidare.

När folk bryr sig - gråter jag - jag är inte ledsen - jag är glad - jag förstår inte att tårar ska komma när jag är glad.

Igår var svärfar och hälsade på min mamma. Det har nästan blivet en sed om lördagarna tror jag. En bra sed.

Mamma gillar besök även om hon inte alltid kan visa det, men hon visar det sen och gillar att vi pratar om besök hon haft.

Igår hände något läskigt i alla fall, sa svärfar, mamma svimmade och de ringde sjukvårdsupplysningen och fick vänta 20 minuter innan de kom fram.

Nu är det svårt att fokusera på sömnad och kreativitet, jag tänker på mor och jag ska dit idag så då får jag veta mer. Min underbara mor. Jag vill krama henne och höra henne säga: Såja gumman, jag är frisk nu.

Även om jag vet det så är det faktist så att en strimma hopp har kvar. Under kan ju ske. Det har hänt förr. Så varför skulle det inte kunna hända min lilla mor. Allt är inte vetenskap.

Då var jag klar med den rosa prinsessklänningen:

och klockan är bara barnet (10.00 på söndag f.m.)

Jag tittar på min utrensade tyghylla och undrar vad jag ska ta mig ann...

Lite saker att göra på söndagsmorgonen innan dagen börjar:

• blogga 
• duscha
• frukost
• plocka bort från gårkvällen
• sopa
• morgonpromenera med Molly
• planera & strukturera upp dagen (vad händer och när osv.)

Natten har varit bra. Inget knuffande, inget: Sluta snarkaaa! men jag vaknar med lite huvudvärk.

Gårdagens alster blev dessa (2 av den rosa, 2 av den mulitifärgade & 1 blå) OCH jag hann börja på en prinsessklänning oxå, som jag ska göra klart idag.

Det är bara knapparna som saknas. Jag väntar på en prymtång som jag beställt från Bibbis innan klänningarna blir helt färdig. 

Jag googlade en heldel på hjälpmedel att fästa tryckknappar med och denna prymtång har fått bra respons så jag hoppas att jag gillar den.

Så här ser den ut: