Så var det måndag, redan...

Idag ser jag ut så här, fram till ridlektionen.

Svarta leggings, svart linne och en hemsydd tunika (sydde den igår)

Dags att skapa måndag. 

Lördag och all tid i världen, trodde jag ja :)

Skjutsade, vid 12.30-tiden, minsta guldgossen till en fotbollsmatch han skulle döma och i min tankeplanering skulle jag ha hunnit vara kreativ till massor i syrummet fram till dess - men icke! Jag hade bara satt på värmen och tittat på något symönster - vart tog all tid vägen???

Svängde förbi Sibyllas och köpte lite mat till mig och styvfar innan jag var framme på Geratriken och mamma. Oj, vad mycket folk det nu var här - ja på avdelningen alltså. 

På mammas rum fanns min styvfar, min allra käraste syster och hennes son - vackraste, sötaste Noah och en assistent. Mamma låg i sängen och var ledsen och inte så kontaktbar. När någon av oss närmade sig henne och försökte få kontakt blev hon spänd och började skaka och nästan få ett utbrott som igår. Vi fick stå någon meter ifrån och bara vara lugna och tysta. 

När allra käraste syster lämnade mamma berättade assistenten att lilla mor hade varit lugn - att hon inte varit så här hela dagen. Världens snyggaste Noah hade varit på hennes mage i sängen och jollrat och försökt få tag på sin mormors näsa. Lilla mor hade varit lugn och harmonisk och själv lagt ner sina spända ben så Noah skulle ha det bekvämt.

          Åh, vad jag önskar att jag var där då. Det hade varit ett fint och underbart minne.

Jag är glad att min syster fick se, känna och uppleva det som måste ha varit alldeles magiskt. 

Mamma skulle sen på toa och jag och min styvfar väntade i allrummet utanför medan en från personalen och assistenten skulle hjälpa henne - då hörde vi hur utbrottet och raseriet kom. Samtidigt lyckades en av de andra patienterna ta sig in till mammas rum. Jag gick genast dit för att visa henne ut från mammas rum MEN fick en handflata rakt över kinden. 

Det blev inget toalettbesök för mamma, vi får vänta tills hon lugnat sig. Styvfar undrar om hon fått i sig alla mediciner då mammsen är ovanligt orolig idag. Vi väntar och väntar, väntar ännu mer och snart måste jag gå och jag frågar om det är okej att säga hej då. Det är okej, så jag närmar mig mamma och böjer mig ner så vi hamnar på samma nivå. Hon gör ett ljud som påminner om tomten och jag Hoar och säger att jag är tomten. Hon ler stort och jag frågar om hon varit snäll. Hon nickar ivrigt och får fram ett klart och tydligt JA så skrattar hon så glatt. Men det är inte riktigt mamma som skrattar, det känns konstigt, det är ju mamma men min känsla... jag vet inte hur jag ska förklara. Vet inte själv om jag inbillar mig eller om det bara var en känsla...

Jag får min kram och jag pussar henne på kinden och säger att jag älskar hennes kramar och att vi ses imorgon.

När jag kom ut från hissen hörde jag det nya men bekanta skriket. Mamma. Med långsamma steg närmade jag mig hennes dörr och knackade lätt innan jag klev in. 

Två assistenter var där och mamma var inte på sitt bästa humör. Jag fick en stol och satt mig utmed hennes säng där hon låg. Försiktigt började jag prata med henne och snart var hon lugn och intresserad. Lite sång och applåder fick henne att le och må bra. När vi blev ensamma brummade det i hennes mage och hon pruttade högt.

Ne men, vad?! skojade jag med henne, Det var inte bara 1-0 utan 2-0.

Mamma skrattade glatt och gaserna fortsatte och likaså skratten. En sköterska tittade in och frågade om vi behövde hjälp. 

Nej, nej vi har bara kul, svarade jag. Och när sköterskan stängt dörren skrattade mor igen. Hon skrattar tills hon nästan gråter. då hämtar hon andan. Jag skrattar med och mitt skratt får henne att skratta mer. Det blev mer sång och applåder och några fler "mål" (pruttar) innan jag vart tvungen att åka ner till mäklaren. 

Jag sa till lilla mamma att jag skulle köpa en parisare och det ville hon också gärna ha, så jag lovade komma tillbaka. Mamma behövde på toa och ena assistenten var tillbaka och en sköterska kom för att hjälpa mamma till rätt plats för hennes behov.

När jag kom tillbaka till mor, satt hon i sin rullstol med min styvfar vid sin sida. Han passade på att åka iväg på ett ärende medan jag satt mig ner och matade mamma med pyttesmå parisebitar. Hon gillade det. 1/4 del fick hon i sig, sen hördes stimm och skrik från andra patienter utanför hennes dörr och mamma tittade förvirrat mot dörren innan hennes "utbrott" tog vid. Skrik och svordomar i en hejdlös fart. Stick! Försvinn! Satan! armarna vevades och med benen sparkade hon vilt. Jag försökte skydda henne från att åka av rullstolen och jag är alldeles själv/ensam med henne.

Kommer jag att klara detta? Ska jag ringa på klockan? Vad ska jag göra?

Plötsligt öppnas dörren och en annan patient kliver in och undrar om vi har en baby på rummet. En från personalen kommer och visar henne ut. Hon frågar hur det går och jag svarar: Jag vet inte..." Sen är jag ensam igen. Jag försöker stryka mamma ömt på armen, få henne att andas lugnt men det blir bara värre. Efter en stund kommer assistenten tillbaka men då blir mamma än mer arg och vevar sina armar mot henne och skriker hemska saker.

Jag får en känsla av att hon ser hemska demoner och jag provar vara med i hennes värld - hjälpa henne att slänga ut dem. Och stundtals går det men samtidigt blir hon arg på mig och hånar mig genom att härma mig skrikande och slå mot mig. jag stryker henne och säger: 

Det är okej, mamma. Försvinn! Du får vara arg på mig. Stick! Jag älskar dig. Nu är dem borta, se! Du är världens bästa mamma.Kan jag få krama dig?

När vi väl slängt ut demonerna eller vad det är och hennes armrörelser lugnat sig lite håller jag om henne mjukt men stadigt och jag tänker att jag inte ska släppa taget. Jag tänker att jag ska visa dig mamma att jag är kvar no matter what. 

Efter 25 minuter har mors kropp lugnat ner sig men nu är hon helt apatisk. Jag kramar henne och jag finns kvar vid hennes sida.

När det är dags för mig att gå och jag säger Hej då, kommer en tår från hennes ögonvrå.

Jag kommer tillbaka imorrn. Får jag en kram, jag bara älskar dina kramar. Och jag ger henne några lätta pussar också. Sen smyger jag mig ut med dåligt samvete och försöker istället tänka på hennes pruttar och skratt och att jag var vid hennes sida - tätt intill vid hennes sida under hela "utbrottet" och tåren som kom tar jag som att mamma nu vet att finns där hos henne no matter what.

Inlägget skulle ha kommit igår, jag anger ingen anledning till varför, utan presenterar det bara här kort och gott.

Igår skrev min Prins på papperna.

Nu är det klart.

Nu vet vi var vi ska flytta och det blir mitt i stan.

Först planerar vi lite smårenoveringar: slipa och lacka golv, måla tak, tapetsera, införskaffa garerober, ta väck ångbastun och ordna ett förvaringsutrymme. 

Därefter ett storstäd innan lägenheten ska dekoreras och fyllas med våra grejer och utgöra vårt nya hem.

Snart börjar m.a.o ett nytt kapitel i våra liv.

Nu hoppas vi få sålt vår lya

I veckan lyssnade jag färdigt på I stället för dig av Sofie Sarenbrant. Jag letade genast upp henne på Storytel för att lyssna på fler böcker av henne MEN där fanns bara två av hennes böcker och den andra som fanns var del 1 och den jag lyssnade på var del 2. Känns inte kul att att lyssna på ettan när jag började på tvåan. Hade jag vetat om att I stället för dig var tvån hade jag ju lyssnat på ettan först.

I stället för dig är en bra bok som pendlar lite i tid och rum men i ett lagomt tempo. Den är spännande och vardaglig och allvarlig på samma gång. Jag rekomenderar den varmt, men börja med ettan. Kan hända kommer det en trea, det vore toppen.

Författarens blogg hittar du HÄR och hennes sjukt snygga kläder, kolla bara den här kappan:

Det är en skärmdump från hennes blogg.  

Ettan:     vecka 36 hittar du på Storytel HÄR

Den handlar om:

De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda gravida och inom några få veckor kommer de att vara mammor. I ett försök att ändå avsluta vistelsen på ett bra sätt bestämmer sig paren för att gå och sjunga karaoke på den lokala hamnkrogen. Men något går fruktansvärt fel och på morgonen när de andra vaknar är Agnes borta. Agnes försvinnande blir veckans stora nyhet och polisen och media arbetar var och en på sitt håll för att finna en lösning på gåtan. Men det blir en kamp mot tiden och allt tar en oväntad vändning när en död kvinna hittas uppspolad på en strand ... Vecka 36 är en deckare som vågar ha höggravida kvinnor i huvudrollerna och som har ett slut som kommer att få dig att tappa andan och längta efter mer …

Tvån:     I stället för dig hittar du på Storytel HÄR

observera titeln, det är inte en särskrivning - istället~i stället. Titeln är klockren och boken så bra! Men jag vill inte avslöja handlingen då du har större nöje av att läsa/lyssna på ettan först.

Som en eftersändning kommer här ett inlägg som skulle ha kommit igår. Mer eftersändning är på G.

Tänk vad ett samtal kan göra. 

Många gånger tror jag att vi glömmer bort samtalets verkan. Det goda samtalet borde lyftas fram mer.

Jag har musik i en 1-3 på 22 elever, det är ganska många i en musikgrupp och det blir lätt att några stimmar iväg och flammsar och tar musiken som rast eller leklektion. I går rekomenderade min kollega A-K att prata med eleverna OCH så gjorde jag och sen när det var musik blev det helt magiskt! Vilka underbara barn, och vad trevligt vi hade.

Det blev fågeldansen och en sommarlovstext till den melodin och alla deltog med glädje och var så duktiga!

Magiskt! Hjärtevärmande!

Så du glöm inte det goda samtalet.

Temat på vad jag tar på min kropp forsätter i färgerna grönt & svart. Idag med lite "lager på lager" känsla.

Grönt linne ovanpå ett svart linne finns under den svarta toppen på överdelen

Och på underdelen bär jag två svarta tights under den gröna äppelkjolen.

Så gör jag dagens fredag som innebär att jag har en underbar dag med 1-3:an i Lögdeå, lektioner fram till lunch sen ska jag dokumentera lite innan ortopeden och därefter krama mamma och kolla läget hur hon mår SEN torde det vara fredagsmys om jag inte hinner med syrummet en stund innan - det vore ju helt fantastiskt!

Så mycket glädje denna dag har gett mig. Det är magiskt.

• Först och främst var min arbetsdag helt perfekt och eleverna urhärliga! 
• Sen har jag lyssnat färdigt på I stället för dig och den var kanon - så egentligen borde det bli en diss för att den är slut, men mer om det i ett annat inlägg. 
• Väl hemma la jag sista handen i vårt hus före visningen sen fick jag hålla mig undan (då fick jag tillfälle att skvallre med världens finaste vän: M, jag saknar henne). Beskedet från mäklaren var att visningen hade gott bra och jag hade enligt henne gjort fantastiskt fint hemma =) Annonsen kom ut igår och idag var första visningen, andra visningen är på måndag. 
• Och som grädde på moset kom mitt tygpaket från tyg.se idag. Hipp, jippi, yea!