Min allra käraste syster fann denna bild på lilla mamma & vår styvpappa.

Tänk, detta var ju inte för så länge sen. 

Jag ser på mor och tänker, vilken tur att vi inte vet vad som väntar. Samtidigt blir jag så rädd: Kommer jag att gå samma öde till mötes... Fy vad tragiskt det är ibland. Min mamma. Minnerna är... jag minns knappt nu.

...feberns och huvudvärken. Till råga på detta så har tröttheten också kommit på besök.

Jag har varit så osocial, men de dröjer kvar i alla fall.

Har med alvedon och ipren i blodet lyckats sy ett par blommiga byxor till mor och en topp till mig.

Fått i mig lite lunch, tagit en lång het dusch MEN dom går inte! Vad gör jag för fel???

Någon som kan komma och hämta, främst huvudvärken, sen tröttheten och febern?

Helg och bara göra vad jag vill.  :)

Jag har nu sytt en onepiece i ett trikåtyg jag inte riktigt gillar - men bara föra att göra en test. Det var lite tankeverksamhet som gick åt till dragkedjan SÅ jag är glad att jag testade innan jag gick fram på mitt lila tyg.

Det bidde 2 st onepiece och 1 st tunika.

Skulle ha blivet en topp också men febern kom på besök och huvudvärken och de har inte farit än... Hoppas de drar när jag nu går och lägger mig, tänkte om jag gör kväll tidigt kanske febern och huvudvärken fattar att de borde gå  ;)

Bilder på mina kreationer kommer nog på Valborg.

Natti

En snabbresumé, sånt som jag själv blir urless på att läsa i andra bloggar. Fattar inte att jag gör detta...

Osndag, fulldag på arbete och sen smyckeskursen med ett urhärligt gäng ungdomar.

Torsdag, full arbetsdag och sen tankar & funderingar kring vår husförsäljning. Beslut ska tas, ja eller nej till ett bud. Prinsen är på löptest och kurs och beslutet skulle tas denna kväll.

Fredag, min fina snälla kollega K tog mina sista 20 minuter i klassen så jag kunde åka till mäklaren och skriva.

YES! Vi har sålt huset och det gjordes på mindre än en vecka till det pris vi begärde. Den 15 juni ska vårat hus intas av de nya ägarna. Det är galet så snabbt det gått. Nu måste vi få tag på hantverkare som kan renovera vår lägenhet (som är vår i mitten av maj) så vi kan börja flytta in i början av juni. Nu blir det mycket.

Onsdag, torsdag, fredag - lite feber om kvällarna. Pepcid om morrnarna. Glädje om dagarna.

I fredags blev mamma utskriven från Geritriken. Jag skriver mer om mammas sista dagar på Geritriken för denna gång i ett annat inlägg. Nu är det Mästarnas mästare.

...ja, så är det. Med flit har jag inte skrivet på några dagar.

Jag har inte hunnit prioritera allt jag vill och måste göra och när det funnits några minuter över har jag inte funnit orden. Det är ju så, i alla fall för mig, att om jag bara skriver på så kan formuleringarna bli klumpiga och tolkas på fel sätt. OCH det skrivna ordet finns där svart på vitt och kan läsas om och om och om och om och om och om och om igen. Det talade ordet kan också bli feltolkat och öron som hör kan glömma eller minnas för evigt... 

Det sociala spelet är svårt, jag vill inte bli feltolkad men för det vill  jag inte låtsas vara någon annan...

Jag vill vara jag och det jag tror, tycker och står för. Det jag idag står för, tror på och tycker kanske inte är detsamma sen (imorgon, nästa vecka, om en månad, om ett år osv.) Tankar, åsikter och tro kan vara föränderligt MEN det skrivna ordet består, de ord jag säger kan någon minnas förevigt OCH har jag då formulerat mig klumpigt då kan jag förstöra utan att veta, då kan...

Jag vill vara alla till lags utan att curla. Jag vill duga och samtidigt vara ärlig. Jag vill bli omtyckt och samtidigt visa världens baksida. Jag vill vara jag och samtidigt vara den du vill att jag ska vara.

Ska det alltid kännas bra, ska man tysta ner en åsikt för den kan såra annan... Det om något är väl att curla?!??

Eller ska åsikter fram och bemötas, vändas och vridas på och kanske ilskan växa så blir det kanske sen plats för annat, sen kanske plats för mental mognad, sen kanske plats för skratt...

Tisdag och full rulle MEN helt OKEY och faktiskt en riktigt bra tisdag :)

Jobb, inköp till morgondagens smyckeskurs, packa ordrar, packa för kursen, kolla av med styvpappa hur mammas dag varit = inte lika magisk som igår, men inte BAD heller. Ätit bra och somnade rätt tidigt.

Idag bidde det ingen dagens outfit i bild, men i ord: Orange stickad polotröja ovanpå en mångfärgad tunika och ett par gröna stretchjeans. Det var ju lite småkallt idag - eller lite förkylningsfrossa :)

Nu blir det lite ostkrokar innan sängen får sällskap av min nakna kropp ;)

Skön natt alla där ute!

Just det, det där med social kompetens, fick en fråga om tips OCH det är LÄS eller LYSSNA på boken.

Allt börjar med dig själv. Du måste inbilla dig hårt att DU är en person man vill vara med - sen gäller det med små tecken visa att du är lika den du vill möta och få den att öppna sitt kroppsspråk så denne är mottaglig och omedvetet uppfattar att ni är lika på något. Det är svårt att i en blogg på några meningar konkretisera det. Läs eller lyssna på boken!

Igår for jag förbi på Geriatriken med en kycklingtallrik till styvfar, han gillade den skarpt. Och lilla mamma hade nyss varit på ett toalettbesök och flyttat från den stolen, till sängen och från sängen till rullstolen OCH det gick sååå bra! Hon var glad och hungrig och fick fram flera ord. Hon sjöng både så det hördes och inte. 

Hon ville ut, men det var ju nästan kväll. Då frågade hon efter sin mamma och styvfar svarade att vi inte kan hälsa på hennes mamma på hemmet då de har magsjuka där. (Det är så vi svarat då vi inte tror att mammas mamma, min mormor, som nu blivet dement, men som är mer kry än min mamma inte skulle klara av att se sin dotter så sjuk så mamma faktiskt är) Mor min är i alla fall med och sa

Igen? Näää...

Sen forsatte hon fråga efter Bruno (hennes hund), sin syster M, och sen alla andra av hennes syskon en efter en. Vi svarade till en början som det är: att Bruno är med M i fjällen och att vi kan hälsa på hennes lillasyster E och hennes K när vi kommer hem osv MEN sen när hon frågade efter syskonen som vi inte hört från på några år visste vi inte vad vi skulle svara. Vi vet ju inte varför de inte ens hör av sig, inte ens till mig eller till min styvfar och undrar nåt om mamma. Lever de? Är de rädda? Bryr de sig?

Den 5 maj fyller mamma år och hon vill ha fest, hon vill träffa alla sina syskon. Jag undrar om det går? Jag undrar om mamma klarar alla på en gång? Kanske om man bokar en liten lokal, för hemma skulle det bli trångt. Någon i taget skulle gå men skulle det gå att samordna? Och framförallt VILL hennes syskon ge henne den presenten på hennes 64-års dag? Jag menar man vill ju inte tvinga någon och kommer några men inte alla, vad skulle då mamma tro? Att hon sårat de som inte kommer???? Och hur är mammas dagsform den 5 maj...

Med många frågor och få svar börjar jag denna tisdag. 

Jag har lyssnat färdigt på Öka din sociala kompetens av Henrik Fexeus.

Hur blir man någon som andra tycker om, lyssnar uppmärksamt på och får förtroende för? I Öka din sociala kompetens ger beteendeexperten Henrik Fexeus dig verktygen du behöver för att bli ett socialt proffs. Effektiva tekniker och tankesätt presenteras på Henriks kunniga och humoristiska sätt. Bygger på bästsäljarna Konsten att läsa tankar, du gör som jag vill och Konsten att få mentala superkrafter förkortat och uppdaterat innehåll!

Text kopierad från Storytel

Igår kväll pratade jag med prinsen och lillgossen min om boken och hur det skulle vara möjligt att använda sig av några av Henrik Fexeus råd som fotbollsdommare - främt vid de tillfällen spelare börjar ifrågasätta domslut på plan.

Och de är ju som vanligt skeptiska till mina "pedagogiska" råd MEN här lyckades jag skapa en nyfikenhet och nu ska de själv lyssna till boken.

Själv blev jag så inspirerad (mycket av det som sägs gör jag per automatik redan mot/med mina nära) men nu när jag är lite medveten om hur jag gör och inte gör etc. etc. etc., tänkte jag att jag någon gång ska prova...

Redan idag fick jag tillfälle att anta utmaningen att testa min sociala kompetens mot den sura "tanten" i kassan på Konsum. Jag kan inte minnas att hon var så där Konsumsur innan jag tog kontakt med henne för si så där 6 år sedan p.g.a att ett av hennes barn hade varit grovt taskig mot min lillgosse. Hennes son är några år äldre än min guldgosse och hennes son hade dragit min son efter gruset efter han hade badat i älven. Därefter har jag i alla fall noterat att hon undviker att säga Hej till mig när jag är Konsum. Behöver jag fråga något och det finns bara henne tillgänglig svarar hon knappt och måste hon så gör hon det snäsigt och Konsumsurt.

Så var jag på Konsum idag och jag valde hennes kassa och jag provade några av Fexeus råd OCH jag är helt förvånad och chockad över vilket trevligt och personligt bemötande jag fick. Och det bästa av allt... jag gick ut från Konsum med ett leende på läpparna.

Din sociala kompetens kan sprida glädje som ringar på vatten.

Som jag skrev, du gör säkert redan massor av Fexeus tips redan mot nära - men bli medveten om dem och praktisera din sociala kompeten även mot den sura tanten på Konsum eller andra. Prova. Känslan är värd det!